Blogg100

Nr 26
Nedslag om presentation

Vi går tillbaka till tiden då vi bara hade papper och penna att förlita oss på, alltså till och med innan ens skrivmaskinerna fanns. Skulle man skriva ett brev, ett viktigt dokument eller en presentation av något var det viktigt att man hade en vacker handstil, gärna med massa ”snirklar”, som man kunde visa upp. Kunde man inte själv, så anlitade man skrivare. Boktryckarkonsten gjorde det möjligt att sprida det skrivna så att flera kunde läsa. Det var viktigt med begynnelsebokstäver och bilder runtomkring, för att presentationen av innehållet skulle bli så tilltalande som möjligt.Piers plowman drolleries By Stbalbach from Wikimedia Commons

Med skrivmaskinen blev det enklare att tyda och med hjälp av dupliceringsapparater kunde man kopiera så att andra kunde ta del av innehållet, på ett enkelt och smidigt sätt.

Overheadapparaterna gjorde sitt intåg och man kunde förutom de utdelade kopiorna förkorta ner texten och visa ovanför deltagarnas huvud. Åhörarna gjorde egna anteckningar eller fick en kopierad sammanfattning av overheadbilderna.

presentation-224108_150 pixabay by Geralt

Idag gör man PowerPoint, Prezi eller varför inte en film i Screnner. Man skriver kortare – gärna bara enstaka ord, som man sedan talar runt och låter åhöraren skriva ner sina egna anteckningar på datorn, surfplattan, mobilen eller liknande. Därefter lägger man ut sin presentation på bloggen, Twitter eller annat forum, för att alla ska kunna ta del av det – vi delar kollegialt med varandra!512px-Microsoft_Surface_presentation By Ed Schipul (originally posted to Flickr as Microsoft Surface) via Wikimedia Commons

Nr 25
Ja, vad säger man?

Jag har som många andra blivit upprörd över det senaste inlägget i den politiska debatten – betyg från årskurs fyra. Jag tror personligen tyvärr inte att vem som styr har speciellt stor betydelse, utan tror mer på den tesen att vi i skolan behöver lugn och ro, från både politiskt, medialt håll och i förlängningen föräldrahåll – då ofta i form av ”vänner” som diskuterar skolan, som att de skulle befinna sig i den varje dag och vet exakt vad de pratar om – för att utveckla de som utvecklas skall, istället för att hela tiden bryta upp, tänka igenom och försvara det vi gör.

Vi gör det vi gör och det gör vi bra! Vi är utbildade pedagoger och har fått legitimation eller erfarenhet i de ämnen vi undervisar i. VI har inte bestämt oss för det här yrket för att förstöra framtiden för våra elever, utan vi vill tvärtom bygga upp dessa elever till självgående och kritiskt tänkande människor.

I Lgr 11s första kapitel tredje raden står det följande om skolväsendet ”Den ska främja alla elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära.” Hur stämmer detta överens med att sätta betyg på elever från tio års ålder? I flera år ha vi talat om att ”se till varje elevs individuella behov” och att ”barn utvecklas i olika takt”. Min erfarenhet säger att den utvecklingen inte är klar för alla elever när de går i fyran.

I årskurs ett till tre lägger vi den viktiga grundförståelsen i alla ämnen och då framförallt svenska och matematiken. Vi diskuterar och bygger omvärldsförståelse, antingen utifrån det egna samhället till det stora eller från det stora till det lilla. Vi arbetar med att utveckla elevernas grov och fin motorik. Allt gör vi för att skapa just detta ”en livslång lust att lära” och för att ”låta varje enskild elev finna sin unika egenart”.

Många elever har i fyran fortfarande leken kvar i sig och de har inte hunnit utveckla alla de förmågor som krävs för att förstå hur ett betyg ska utveckla dem. Ett skriftligt omdöme och ett väl genomarbetat samtal når mycket längre med eleven, än förståelsen för en bokstav.

Nr 24
Ifous

Idag har jag och andra ”pr/est” lärare i kommunen träffat Åsa Sundelin från Ifous, för att få information om projektet ”Digitalisering i skolan” som vi kommer att ingå i. Projektet som kommer att pågå i tre år och ska inte ses som någon kurs eller utbildning, men vi kommer att få, jag kallar det just nu för ”uppdrag”, som vi utför på det sett som passar den egna undervisningen. Vi kommer att titta på vilka verktyg vi har att utgå ifrån vad gäller elever, undervisning, lokaler, stöd m.m. Förvaltning och rektorer kommer också att delta, men deras ”uppdrag” skiljer sig från våra så tillvida att det ska passa deras roller i verksamheterna. Det ska bli spännande och jag ser fram emot starten. Åsa trycker hårt på att det inte är någon kurs utan vi ska mer se det som en utveckling av det egna undervisningssättet med digitala verktyg som hjälp.

Jan Hylén har i sin bok Digitalisering i skolan – en kunskapsöversikt, tittat på de slutsatser olika undersökningar har kommit fram till. Bland annat konstateras att Svenska skolor har god tillgång till datorer och uppkopling. Ändå är användandet koncentrerat till svenska och samhällskunskap och då mest som informationssök, skrivande och för redovisning av resultat.

Jag har följt diskussionerna om digitaliseringen i skolan, publicerandet av Unosunos rapport, Digitaliseringskommissionens och SKLs engagemang och för mig som pedagog och för eleverna i min undervisning blir detta deltagande ett ytterligare steg, mot införandet och förståelsen över hur och vad vi kan använda digitala verktygen till.

Nu får jag, mina kollegor och elever en chans att ändra på resultaten och hitta nya vägar.

Nr 23
I had a dream

Sitter och tittar på Mästarnas Mästare som avslutning på veckan.

Ibland brukar jag fundera över idrottarnas vardag och så här i hockeyslutspelstider kan jag inte låta bli att fundera över hur ”skolan” skulle se ut om vi hade samma villkor som en ishockeyspelare, med drafting, proffskontrakt, höga löner – inget tjafs om tusenlappar, utan här pratar vi miljoner…

pengar

I had a dream…

Det pågår en massa kreativitet i skolans lokaler. Andragradsekvationer räknas, författare deklameras, historier berättas, språk talas med intensitet, världen och samhället sätts under lupp. I laborationssalarna smäller det högt, i slöjd, musik och bildsalar tillverkas det kreativa skapelser i olika former. Jag går närmare. ”Ja just ja, A-skolans lärare möter B-skolan lärare i slutspelet. Efter 37 omgångar är det snart slut och en vinnare kommer att koras.

Lemat By Ges, via Wikimedia Commons

Många kommer att vilja söka till vinnarnas knattelag, för att utvecklas och kanske komma med i truppen. Tänk om någon av dem kommer att få ett proffserbjudande. Då väntar de stora pengarna.

Lärarligans listor ger självklart också en del prestige. Flest närvarande elever/lektion, flippade lektioner, katederunvervisningar, temaarbeten, utbildade elever, satta A, B, C, D, E, F-betyg eller streck, sena ankomster osv. Självklart finns utvisningsligan och den står högt i kurs!

I had a dream!

Nr 22
Vägen mot den digitala skolan
028

Jag har bland annat följt Edward Jensinger och Stefan Pålsson på Twitter, läst många inlägg och bloggar om hur vi i skolan ska kunna bli bra på digital teknik, vikten av att alla är med på tåget och debatten om 1-1 eller att det räcker med det man har, bara man vet hur man ska använda det.

Med dagens blogg vill jag berätta hur Tierps Kommun har gjort.

För ett år sedan skräddarsydde Tierps Kommun tillsammans med Uppsala universitet, utbildningen ”IKT och lärande, Verktyg för skolutveckling” 7,5 poäng. Två IKT-pedagoger från varje rektorsområde (F-klass – gymnasiet) och sex IKT-pedagoger från förskoleområdena, alla rektorer, biträdande rektorer, förskolechefer, utvecklingsledarna, produktionschefen och kommunens IT-chef, supportansvarig och IT-pedagog/projektledare från Tierps kommun deltog.

Syftet var att integrera det digitala arbetssättet i den dagliga verksamheten, genom att med forskning, litteratur och professionell handledning utveckla, fördjupa och utvärdera de projekt vi startade. Ett av uppdragen var att under utbildningen synliggöra den egna och områdets progression via en digital presentationsyta. (Sammanfattning av utbildningens syfte och mål.)

Varje område har även gjort en strategiplan för hur vi vidare ska arbeta med införandet av digital teknik i verksamheterna.

IKT-pedagogerna fortsatte utbildningen, för att tillsammans med 37 ”nya” pedagoger utveckla införandet av den digitala användningen i skolan. Under våren har ytterligare 38 pedagoger startat utbildningen för att ytterligare stärka den digitala kompetensen.

Under året har det arrangerats centrala fortbildningar i grundläggande teknik och IKT-pedagogerna haft i uppdrag att fortbilda de egna kollegorna genom workshops, föreläsningar, diskussioner m.m.

Vår IT-avdelning, som vi redan innan hade ett bra samarbete med, har ännu mer fått upp ögonen för det behov och olika behov, vi har i verksamheterna. Som exempel kan ges att när ett nytt avtal med leverantören av utrustning skulle göras, tillfrågades IKT-pedagogerna speciellt för vilka behov skolorna hade.

Tillsammans åkte IKT-pedagogerna, utvecklingsledare, IT-avdelning och kursledarna till Bett-mässan för att, förutom se mässan och lyssna på föreläsningar, diskutera hur vi i kommunen ska nå vidare i vårt arbete.

029

Vi har kommit en bit på väg, men har fortfarande lång väg kvar till att nå alla. Vi gör misstag och försöker igen, men det är också en del av lärandet.

Skolledningen på alla nivåer stöttar arbetet i form av tid och resurser och jag tror att både Unosunos bok Att förändra skolan med digital teknik, Digitaliseringskommissionen och SKL – Skola i e-samhället kommer att vara ett led och en stötning i att fortsätta det arbete som vi har påbörjat.

Jag avslutar det här inlägget med att citera Edward Jensinger ”En rektor måste vara aktiv, engagerad, konstruktiv för att lyckas bäst. Det ska väl inte vara så svårt?

Jag vill också rikta ett tack till vår utvecklingsledare Helena Car och våra kursledare Lars Weiselius och Måns Hansson.

Vi är på väg!

Nr 21
Jesus!

Idag blir det inget långt blogg inlägg.

Dag späckad med musikundervisning och letande av datorer som ska skrotas, rapport till arbetsmiljöverket, handling till helgen.

Nu blir det

jesus

Nr 20
Twitter – igen

Det är fantastiskt roligt och intressant att följa Twitter. Här ”möter” jag människor som tänker lika som jag, men som också tänker olika, vilket gör att man blir utmanad och reflekterar över sig själv.
Här kan jag skicka vidare andras kloka tankar, till dem som följer mig, så att deras budskap sprids vidare. Jag skulle kunna ägna mycket av min tid till att läsa bloggar, tidningsartiklar och inlägg som ligger med som länkar.

Twitter är ett forum att få ut nya idéer och tankar som man vill ha svar på.
En kollega skrev idag ”Hur använder vi/kan vi använda sociala medier för att nå ut med vad vi vill”.
Genast blev vi kollegor som Twittrar engagerade och startade en konversation. Sammanfattningsvis kom vi fram till att vi har öppnat en del dörrar i vår kommun och vi måste fortsätta att dela ut nycklar och inspirera våra kollegor. Tack till @KattisEd, @EvaKleveholt, @emanuellevin

Jag har också blivit inspirerad och känt igen mig eller min undervisning i citat:
”Igår sjöng min dotter med den vackraste röst. ”Jag har haft den här rösten inom mig hela tiden, men nu har musikläraren hjälpt mig få ut den” ❤ @KerstinAnders18”
Detta citat får mig att le, för jag ser mina egna elever framför mig, dom som ofta säger ”Jag kan inte”, men sen när de klarat uppgiften strålar som solar och säger ”Jag klarade det!”

Ett annat bra citat jag läst och som lika gärna kunde gälla Twitter:
” ”Missar man två timmar i mobilen missar man så sjukt mycket” Citat från 15 årig tjej – projektor på meg14 – retweetad av statens medieråd)”

För att undvika att min man ska ligga sömnlös på nätterna av att mobilen, där jag har både e-post och Twitter, plingar, så har jag schemalagt ”Stör ej” funktionen, så att mobilen inte låter mellan klocka 22 och 05.35 (i alla fall på vardagar).

Så vill ni Twittra med mig så kör på!

Nr 19
En reflektion

Det är så många delar i musiken, som jag känner att jag/musikämnet inte borde ”stå ensam” med, utan det borde i stället vara ett arbete över ämnesgränserna. De här tankarna dyker upp lite då och då och ibland pratar jag med någon kollega, men vi har hitintills inte startat upp något.

Som Idag när sjuor och nior har haft musikhistoria (det hörs ju på namnet!).

Jag reflekterar vidare. Borde titta över hur jag eller rättare sagt mina föregångare har lagt upp det och jag bara tagit över.

I sjuan jobbar vi med svensk musikhistoria med grunden i de första musikinstrumenten, redan där hamnar man utanför Sveriges gränser. I nian har vi fokus på den västerländska musiken med rötter i USA och Europa.

När man på ena lektionen pratar om Tages och Shanes och på den andra om Beatles och Rolling Stones kan man ju inte låta bli att göra kopplingar mellan banden eftersom de ena har startat på grund av de andra, så att säga.

Lika när jag pratade om Progg i Sverige, så måste man prata om Flower Power, hippies och Vietnam kriget!

Tillbaka till första tanken.

Varför samarbetar vi inte över ämnesgränserna? Vad är det vi saknar?
Självklart är det möten som behövs.
Men hur?
Är det tid som måste till för att vi ska mötas och tänka igenom?

Jag tror inte bara det, jag tror att ämneslärare måste gräva djupare i varandras ämnen, för att se kopplingar. De får inte bara stå med båda fötterna i sina egna kursplaner, utan måste kliva över med en fot eller åtminstone några tår i de andras.

Eftersom jag i grunden är 1-7 lärare har jag tidigare jobbat i ”egen” klass med nästan alla ämnen och då var det enkelt för mig att koppla ihop musiken med övriga ämnen.

Verkar det förvirrat?
Ja, detta tål att reflekteras och tänkas över igen.

Nr 18
Gitarr och sång

Jag har haft gitarr i 4 klasser idag.
Starten på morgonen var gitarr med fyror följt av treor. De har övat på att byta från D till A7, för att kunna spela och om man kan sjunga samtidigt, ”Lille katt” tillsammans. I fyran la vi också till G-ackordet (”fusk” med bara ett finger, för de som inte fick in snitsen) och spelade ”Jag hade en gång en båt”.

Sen var det dags för två omgångar åttor. De hade fått i uppdrag att välja låtar på olika nivåer att träna in, låtförslagen kommer från mig, för att sen kunna sjunga och spela tillsammans. Idag körde vi ”uppspelssjung”. På lägsta nivån ska alla kunna spela och sjunga samtidigt, men desto högre upp i nivåerna vi kommer, så slutar man spela om man inte kan och är bara med och sjunger.

Hur blir då resultatet?
Vare sig de är nio eller femton år gamla, blir de lite hispiga och säger ”Jag kan inte!” Killarna sa självklart att de inte skulle kunna sjunga och gled lite upp och ner på ”målbrottsskalan”.

Sen är det alltid helt fantastiskt att se och höra eleverna, när de upptäcker att det låter riktigt bra och glädjen när de konstaterar att ”Jag var med och spelade på den här låten, fast jag inte hade övat!” Killarna i målbrottet kom loss riktigt ordentligt när vi spelade ”Just idag är jag stark” av Kenta, som är en riktigt bra målbrottssång 🙂

Känner mig glad i hela kroppen.

Nr 17
Tillbaka till verkligheten

När man kommer tillbaka från semester tar det inte lång stund förrän man är inne i samma gamla vanliga trall.

Jag startade dagen med att skicka ut lite spännande länkar till kollegorna.
Bland annat har jag gjort reklam för IKTFRITIDS. Vi pratar så mycket om hur vi i undervisingen ska ta in digital teknik och hur vi ska använda sociala medier och också diskutera med eleverna hur de ska förhålla sig både i och utanför klassrummet. IKTFRITIDS har gjort en väl genomtänkt tanke med hur de ska kunna vara den förlängda armen mellan skolan, fritiden och hemmen. De jobbar genomtänkt med frågor som eleverna tar upp eller som de själva lyfter upp. Jag tror att denna förlängning är viktig för de yngre eleverna, eftersom där kanske de inte kommer upp så tydligt i och utanför klassrummen som de gör bland äldre elever.

När jag tittade in på Twitter idag, så hamnade jag på en av Stefan Pålssons Tweet med en länk till P4 Halland. Artikeln ”Mobbades på nätet – nu gör han film” handlar om
”John Anderbergs bidrag för att förbättra ungas liv på högstadiet – en tid som för honom är den värsta i hans liv”.
Filmen ”Collage”, som är en 46 minuter lång spelfilm, handlar om Benjamin som blir misshandlad, förnedrad och dessutom filmas händelsen. Filmen läggs ut på nätet till allmän beskådan.
Collage finns att ladda ner på Timeweaver där också en lärarhandledning, som är gjord till filmen, finns eller från länken på vimeo, http://vimeo.com/81617542.

Ta hand om våra barn/elever och glöm inte att prata om det som är viktigt.

Nr 16
Hemfärd – Nästa veckas utmaning

Hoppackningen gick som en dans, speciellt när man har barn som packar sina egna saker och hjälper till! Det enda som var synd var att det var så fint väder att vi gärna hade stannat och åkt lite skidor idag också. Men hemmet och vardagen väntade och förberedelser inför kommande skol- och arbetsvecka behövdes göras.

I bilen hem satt jag och läste en del på Twitter. Jag har försökt hålla mig uppdaterad där, följt länkar till intressanta bloggar, konversationer och gjort några inlägg på Twitter. Det har kliat i fingrarna att tänka igenom bättre och skriva om mina tankar kring det jag har läst, men har istället gjort det jag ska, ägnat mig åt familjen.

En av de saker som jag har reflekterat över när jag Twittrat och skrivit mina blogginlägg är, hur jag ska få ut det jag läser till mina kollegor. Peppa för Twitter, skriva inlägg på bloggen, E-posta länkar.

Alla sätt funkar om mottagarna är redo för det.

Det blir nästa veckas utmaning.

Nr 15
Mat

Semester åker man på för att vila upp sig!
Även om man är på semester, behöver man äta!
När man åker som vi och bor i egen stuga
och inte tycker att man ska äta lunch och middag
på restaurang varenda dag,
så måste man planera,
förbereda,
laga lite före,
handla,
göra frukost,
se till att det finns lunch
och middag.

Semester – vardag?

Men istället för att deppa ihop över vardagen
ser man till att förgylla några av måltiderna.
En ”barnvänlig” snabblunch,
en fika med varm choklad, marshmallows och grädde
After ski
och finalen på veckan en flerrättersmiddag med underhållning.

wallmans

Nr 14
Tiden går fort när man har roligt!

En veckas skidåkning är snart slut. Upp i liftar och ner i backar. Alla ankarliftar och sittliftar inom Lindvallens skidområde har åkts. Knappliftarna har fått stå tillbaka en aning. Vi har haft planering och rådslag i liftkön, i liften eller när vi lämnat liften innan vi gett oss iväg till backen, så att vi alla får våra önskemål tillgodosedda. Döttrarna vill fortfarande, trots olyckor, åka banor på tid och hoppa i hopp, men har också insett tjusningen med backar som är bra pistade och har lagom mycket snö, folk och liftköer. Sittliften har, trots att man ibland känner för att få sitta en stund, fått stå tillbaka eftersom det är för lång liftkö eller blåser en aning kallt.

Dimma, regn, hagel och åska har vi sluppit, men annars har vi haft de flesta vädertyperna.  Minusgrader, plusgrader, sol, moln, blåst, vindstilla

och i kväll snöfall.

kväll 14 mars

Imorgon är det dags för näst sista åket, eftersom vi inte kommer att åka det sista :).

Nr 13
Jaha!

Dagen startade med härligt väder och en tur på slalomskidor till Högfjällshotellets. Kan ju inte säga att turen dit var särskilt fartfylld, men en upplevelse av naturen.

bild

Liftarna och backarna där var snabbt avklarade, enligt barnen, så tillbaka till Lindvallen.

Där var det dags för lite tävling. Ibland borde man vara förklok och slå till bromsen och säga sakta i backarna…

Döttrarna körde slalom i bana mot varandra och plötsligt stöp den ena med näsan före. Det såg riktigt otäckt ut, så självklart såg man ett hastigt slut på skidåkning framför sig. Som tur var blev det bara en sträckning i muskeln, näsblod och ett blåmärke på kinden.

Vila för tjejerna, med läxläsning, medan föräldrarna fick sträcka ut ordentligt i backen.

Efter lunch var alla klara för fight igen och vi letade upp några nya backar vi inte hade åkt i. Tänk att sådana fanns. Jag tog en tur utanför backen och fastnade nästan bland träden.

Skidåkningen för dagen fick ett lite hastigare slut än vad vi tänkt oss när den andra dottern fastnade med ena benet när hon skulle lämna ankarliften. Hon kom lyckligt av men tappade skidan. När hon skulle sätta på sig den igen upptäckte vi att flera skruvar hade lossnat. Vi fixade till det så gott det gick och tog oss ner till skidshopen för lagning utan några större incidenter.

Kunde inte låta bli att bli lite skrockfull när jag nu såg att det var blogg nr 13 som skulle skrivas, men det är väl mest bara otur…

Nr 12
Taggad av tävling

Familjen blir lite extra taggade när det är tävling på gång.
I backarna kör vi slalombana mot varandra, åker slalombana med tidtagning, försöker komma upp i så hög hastighet som möjligt eller kör skicrossbana mot varandra.

snow crossHundfjället, Skicross by Helena 140312

Pristävlingar ordnas av företag – åk runt i liftsystemet och stämpla kort där du svarar på frågor eller hittar koder.

Vi gav oss själva en utmaning att åka i alla backar och liftar från vänster till höger i liftsystemet. Här ska i ärlighetens namn säga att vi inte åkte alla de kortaste barnknappliftarna.

Självklart håller vi koll på hur vi ligger till i Pins tävlingen.
Dagens resultat:

Pin 12 mars

By Helena 140312

Idag har jag fått Pin för att ha åkt:
– liftar/backar 4 dagar i rad
– på (först) 2 av 4 (sedan) 3 av 4 resmål i Sälen
– (först) 25 % (sedan) 50 % av alla liftar i Sälen,
– 15000 fallhöjdsmeter under en säsong
– 20 liftar i Sälen
– Panorama Express i Sälen
– Östliftarna i Tandådalen och Lavenliften i Hundfjället under en dag.

Just nu ligger jag på plats 59 i Sälen! Igår var jag utanför 100 listan. Ska bli spännande och se om jag förbättrar mig i morgon.

Det är som Ingemar Stenmark sa ”De ä bar å åk”

Nr 11
Teknik på semestern

skistar dag 2by Helena140311

Vad är det förutom skidåkningen som sysselsätter oss här på semestern – tekniken (mobiler, iPads och datorn är med)!

När vi uppgraderade eller rättare sagt köpte en veckas liftkort via datorn hemma, uppmanades vi att skaffa varsitt konto kopplat till våra liftkort. Vi loggade in från våra enheter och satte igång. Genast dök de upp ett erbjudande, som tack för att vi hade gjort kontot eller uppmaning att när vi väl är där, så logga in, så kan ni få fler erbjudanden.

På söndagsmorgonen strax efter att vi startat hemifrån plingade det till i en av mobilerna. Då, med minst fyra timmars bilresa kvar, önskades vi ”en härlig vistelse här i Sälen.”

Väl framme blir vi direkt uppkopplade mot det gratis Wifi som finns på restaurangen och vi kan genast checka in på face Book, Twittra hälsningar och skicka SMS så att ”alla” vet var vi är.

Några åk hann vi med innan vi fick tillgång till stugan. Vi hade fått erbjudande om att ha upplåsning av stugan vi hyr via mobiltelefonerna, men tänkte att det kanske blir strul. Lite ångrade vi oss när vi var tvungna att köa med en massa andra för att få ut våra nyckelkort (inga nycklar här inte), som automatiskt låser upp både stugdörren och dörren till skidförrådet.

I stugan efter uppackning kollade vi självklart upp hur vi kommer in på det gratis internet vi har tillgång till och återigen checka in m.m. för att yttervärlden ska ha koll.

När vi vid andra dagens lunch vilade ut hemma kom någon av oss på det där kontot vi skaffade och genast loggade vi in. Aha, det finns en App, mycket enklare.

Här kan vi nu se hur många meter nerför vi har åkt/dag och totalt. Vi vet hur många olika liftar vi åkt och hur många backar vi har tagit oss ner för. Vi samlar pins för att ha uppnått vissa prestationer. Taggade – ja, kommentaren från min man idag var: ”Nu kommer vi inte hinna lika många backar som igår.”

På morgnarna läses e-tidningsprenumerationen, vädret kollas av innan vi beger oss ut i backen.
På kvällarna görs läxor via dator, sidor kollas upp, spel spelas, bloggar skrivs, men vi ser också till att ha den gemensamma bara vara tid när tekniken ligger undanstoppad.

I morgon – taggade av tävling!

Nr 10
Idag har det varit skidåkning för hela slanten!

”Människan når inga nya oceaner
om hon inte vågar släppa land ur sikte.”
www.livet.se

Flera gånger har jag tänkt på filmklippen som Fredrik Svensson på RAU delade med sig av på sin föreläsning på St: Ermins hotell i januari. Klippen visade från hans egen barndom hur han efter att ha åkt halva liften upp blev ”avslängd” med hänvisning till att det blir för högt att åka ända upp och det klarar inte du av.

Jag har varit helt fascinerad av de små barn som knappt har lärt sig att gå, men får prova på skidåkning. Liftåktning löser man med stöttning från föräldrar eller på egenhand med liftskötare som har god hand med att ge knapplift eller bygellift till de som inte är så vana.
Barn åker med selar som föräldrarna håller i, och det måste sägas att ibland har föräldrarna svårt att följa med, eller håller i stavarna. De lite mer vana kör bara iväg utan någon rädsla för vare sig fall eller fart.
I dag pratar man så ofta om barn som blir curlade av sina föräldrar, men den här curlingen tycker jag känns helt ok.

De barn jag har sett susa ner för backarna idag kommer förmodligen att sätta på sina barn skidor och säga åk.

Här eller inom vilket annat område som helst där barn vill prova på måste vi lite på att de kan klara det. Vi kan inte hindra dem på grund av vår okunnighet och rädsla.

Jag ska upptäcka nya svängar och muskler imorgon.

Nr 9
Lindvallen – Skidor

BiScnl7IQAE8eReLindvallen 140309 by Helena

Har fått några timmars skidåkning. Hjärnan och kroppen är trött, men avslappnad och ser fram emot ledigheten som börjar på riktigt i morgon.
Idag i bilen så fanns helt plötsligt en massa tid att läsa igenom många bra Twitterinlägg och hänvisningar till bloggsidor och jag kände mig ytterst inspirerad att ge mig in i en blogg utifrån Edward Jensingers inlägg om vad Digital kompetens är för skolan.
Sen tänkte jag, ledigt, ta det lugnt, du hinner skriva om det här.

Nr 8
Semester – Mello

By possan (Flickr: DSC_0544) [CC-BY-2.0 (http://creativecommons.org/licenses/by/2.0)], via Wikimedia Commons
By possan (Flickr: DSC_0544) [CC-BY-2.0 (http://creativecommons.org/licenses/by/2.0)], via Wikimedia Commons

Ska på skidsemester med familjen till Lindvallen en vecka!
Jag är en av de som har semester tjänst, d.v.s. inget sportlov att ”vila” upp mig på.
Får se hur mycket tankar jag lägger på Twitter, blogg, musik och ikt, men några tankar ska det bli varje dag.

Därför blev det fokus på hemma pusslet idag igen.
Matlagning, packning, läxläsning, promenad, middag innan sittning framför #melfest.

Ett helt nytt svenskt musikplaneringsår startade den 1 februari och ikväll var en av höjdpunkterna som vi kan följa upp. Hemma i musiksalarna kanske det både har varit och blir egna omröstningar, sen kanske en och annan avslutningssång eller cover.

Igår fick sexorna tycka till i förväg. De ville ha låtar som det var fart på och de blev glada av. Där var det Panetoz eller Ace Wilder som de trodde skulle få mest röster.

Här hemma hade tjejerna ovanligt lite åsikter. Yohio kanske, Ace ok.

Vi trodde inte på Sanna, men så här i efterhand så fick hon höga poäng från bådejurygrupperna Europa och av svenska folket, så det måste väl betyda något. Kan det vara något med internationella kvinnodagen J Nu är det bara att vänta och se vad som händer på andra sidan Öresund.

Nr 7
Musik2!

Frågan jag ställde igår på Twitter har gjort att jag känner mig utmanad, vilket är bra, spännande och lite nervöst. Men det var ju det jag ville. Jag har fått frågor ställda till mig och 140 tecken räcker inte alltid till att ge det svar jag vill, så jag ska försöka utveckla det här på bloggen. . Äntligen har jag fått en skjuts i att göra en ordentlig reflektion över det jag gör.

Fråga – ”Vad gillar du med ikt och musik?”
Hjälp! Är min första tanke och det kan jag ju inte skriva till svar. Lugn, tänk.
Svar – ”Hej Gillar tanken att få ihop de två men är i en startgrop Många tankar som snurrar och försöker reda ut det” 121 tecken med Twitterkontot. Sant, men hur utvecklande blev det?
Kände redan då att det här måste jag bena upp i flera bloggar.

Jag startar i min musiklärarstart och utvecklar det hela framåt under Blogg100.

Med risk att få höra att jag inte är en ”riktig” musiklärare börjar jag med att tala om att jag i grunden är grundskollärare sv/so 1-7 med musiken som tillval d.v.s. 15 poäng och innan det är någon som börjar Twittra eller reblogga om det kan jag tala om att jag håller med om att jag inte har samma grundförutsättningar som de som har läst till musiklärare. Men intresse och engagemang!

Ända sedan jag blev klar lärare och fick tjänst har jag haft flera klasser i musik, men det är bara under de tre sista åren jag jobbat med högstadieelever. Jag har utvecklat ämnet från den sångstund det var när jag började till ett tillfälle för eleven att känna, tänka, våga och prova på.

Nu måste jag sova på saken och tänka vidare innan jag fortsätter.

Jag slutar med ”Helena! Vi har musik idag. KUL!!!”
Sånt får en att bara vilja fortsätta. 🙂

Nr 6

A visual guide to Twitter by cambodia4kidsorg

a-visual-guide-to-twitter-by-cambodia4kidsorg.png

Jag har haft Twitter i ett år, men inte engagerat mig förrän sista månaderna. Nu har jag i alla fall kommit igång och med dagens blogg vill jag sända ett stort tack ut till alla de jag följer och som har börjat följa mig. Vad mycket jag har lärt mig och vad mycket jag har läst de sista månaderna, som jag nog inte hade kommit i kontakt med annars.

I dagarna två har det i och för sig varit lite mycket #afkrektor14. Där känner man sig rejält utanför över att inte har varit med på de, som det verkar, intressanta föreläsningar och diskussioner. Men det är ju lite tanken tycker jag. Man ska bli nyfiken och söka upp och söka sig vidare.

När jag inte Twittrar så jobbar jag med att få igång mig och kollegornas digitala förmågor och så har jag musik i åk 1-9 på en skola och i en 4-6:a på en mindre skola.

Det jag har saknat när jag har Twittrat de här månaderna är lärare som Twittrar om musik, så då tänkte jag att nu får jag göra slag i saken – ställ en fråga till dina följare. Och vad händer, Retweets och svar dimper ner.

Nu vet, hoppas och tror jag att jag kommer få ännu mer att läsa, blogga och Twittra om, samt en hel del input och output om musik.

Nr 5
I dag har 30 elever haft test på datorer #Blogg100

Klassrummet

Foto by Jon; OA

Jag hade ansvaret för att se till att de fanns 30 fungerande datorer i ett klassrum. Eftersom vi inte har en till en och de skulle ha en viss standard, så fick vi plocka ihop från datavagnar och lärare. Jag började jobbet redan igår med att se till så att alla var laddade och gick att logga in på, eftersom våra bärbara datorer behöver lite omsorg och nätverkskontakt emellanåt, för att kunna få kontakt med servern. Jag vet inte om det här är specifikt för alla med trådlöst nätverk, men så är det hos oss. Tur var i alla fall att jag gjorde det igår, för självklart var det några som behövde kontakt. I morse ställde jag och en kollega upp datorerna och såg till att det fanns skarvsladdar. Resultatet blev ett myller kors och tvär över klassrummet.

När vi öppnade dörrarna för eleverna var de spända och förväntansfulla och det fanns ett lugn i salen som inte alltid annars förekommer i klassrummen. Kanske påverkades de av en sal full med datorer. Det inte är så vanlig hos oss, eftersom datavagnarna har stort tryck på sig och ofta är utspridda lite här och där, där de behövs.
Testet gick bra och sen var de bara att städa undan och lämna tillbaka lånade datorer och sladdar.

Det jag och min kollega konstaterade både innan och efter är att det skulle behövas en person på skolan, som hade till uppgift att kolla att datorer är avstängda rätt, laddare sitter i och vagnarna är ok. Tro nu inte att eleverna inte har en aning om hur de ska ställas in. Hyllorna är till och med märkta med datornummer.
Varifrån kommer denna likgiltighet och oförståelse till att var sak har sin plats? Det är inte bara datorer det gäller. Debatten pratar ibland om ”curling” föräldrar. Är vi ”curling” lärare? Det får bli en annan blogg.

För att få lite struktur, som jag gillar, börjar jag numrera bloggarna. Funderar på om jag ska redigera de andra och lägga till nummer, men inte i kväll.

Till sist måste jag göra ett litet erkännande. Jag har ”snott” bilden från min kollegas blogg, men tänker fråga honom i morgon 🙂 och den känns lite som lika mycket min eftersom jag har varit med och ställt iordning. Kan det räcka som en CC licens tro? Det får också bli en annan blogg. I värsta fall får jag ta bort bilden. Den som hänger med får se.

4 kommentarer till Blogg100

  1. Ping: Datafunderingar #Blogg100 | helena

  2. Eva skriver:

    Nu vet jag vad du gjorde i Sälen.

  3. Ping: Presentation 2 #Blogg100 | helena

  4. Ping: Vägen mot den digitala skolan 2 #Blogg100 | helena

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s